Två effekter av nyliberalismens genomslag i slutet av 1980-talet är av stor betydelse för den svenska pandemistrategin. En är betraktelsen av äldre som en tärande grupp. Med oro har majoriteten av riksdagspartier ondgjort sig över att antalet pensionärer blivit fler och att de tenderar att leva längre än tidigare. Att försörja en ökande andel av icke produktiva individer innebär ökade kostnader för pensioner och äldreomsorg som måste bekostas av de gamlas barn och barnbarn. Vilket de för övrigt alltid har gjort. Med påståendet att det inte längre är möjligt att finansiera ålderspensionerna via statlig skatt infördes ett nytt pensionssystem baserat på löntagares och arbetsgivares avgifter. Skillnaden mot statlig inkomstskatt är avsaknad av progressivitet vilket gynnar de rika på de fattigas bekostnad. Pensionssystemet är utformat så att alla som saknar bra tjänstepensioner har blivit fattigpensionärer.  Jobbskatteavdraget är ett annat sätt att pungslå pensionärer som nu betalar procentuellt mer än löntagare med motsvarande inkomster. För att minska den tärande skaran av gamla har pensionsåldern höjts. Det har en dubbel effekt. Dels bidrar de marginellt till BNP och dels så kommer de att dö tidigare. Det är svårt att se fördelarna med att låta gamla orkeslösa tvingas till arbete medan unga friska ungdomar går utan jobb. 

Den andra effekten är orsakad av nyliberalismens ideologiska krav på minskad offentlig verksamhet som drabbat sjukvård och äldreomsorg genom massiva “effektiviseringar” och utförsäljning till privata aktörer vilka drivs av att öka sin lönsamhet genom “kostnadsrationaliseringar”. Vilket i praktiken innebär att personalens produktivitet skall öka genom att ta bort “onödiga” moment och tvinga till mer “produktivt” arbete per individ. Som att bädda fler sängar istället för att prata med “brukarna”.

Den svenska pandemistrategin sades i första hand värna de äldre och därmed spara liv eftersom det i stort sett bara är de över 70 år som avlider på grund av Covid19. Om det var målet med strategin så är det ett gigantiskt misslyckande med mycket höga dödstal av äldre. 

Frågan bör ställas om den svenska pandemistrategin i realiteten har varit att till varje pris förhindra ett läge där sjukhusens kapacitet inte räcker för att ta hand om producerande medborgare? FHM:s statistik ger starka belägg för den teorin. I åldersgruppen 50-59 år var det totala antalet kända fall (16/6) 9915. Av dessa intensivvårdades 596, en andel av 6%, och 144 dog, 1,5% av de insjuknade. Motsvarande för 60-69 gruppen är 6160 fall, 700 (11%) har intensivvårdats och 351 (5,7%) har dött. Så långt stämmer utfallet med det förväntade, att virusets verkningar tilltar i allvarlighetsgrad med stigande ålder. Det är då logiskt att andelen intensivvårdade och döda är högre för 60-69 gruppen jämfört med 50-59. För gruppen 70-79 är statistiken mer oförklarlig. Av 4885 fall intensivvårdades 9,3%, en lägre andel än för 60-69-åringar när det borde vara en ökning. Andelen döda har ökat från 5,7% till 22% vilket är en uppseendeväckande ökning för endast tio år äldre insjuknade.  Men det verkligt oförklarliga är gruppen 80+.  Av 9023 fall intensivvårdades endast 97 (1%)! 3304 dog vilket är 35% av alla insjuknade. Den enda rimliga förklaringen är att gamla har hindrats från att få livsuppehållande behandling och istället har palliativ vård ordinerats, vilket är ett rejält morfinrus till sista andetaget. Utan att anhöriga har vidtalats. Något som det finns ett stort antal vittnesmål om. Från läkare, vårdpersonal och anhöriga. Ingen kan veta hur många 70+-are som kunde ha fått sina liv förlängda om de fått den vård de varit berättigade till. Men rimligen borde många människoår ha sparats. Att 99 av 100 över 80 år inte fått livsuppehållande vård är en skamlighet som går utöver det mesta. Cynismen med påståendet att “vi måste värna om de gamla” är påtaglig. Det är osannolikt att det är läkare som brutit sin läkared och dömt människor till en för tidig död. I Svenska Läkaresällskapets prioriteringsplattform sägs bl.a: “Det är oförenligt med de etiska principerna att generellt låta behoven stå tillbaka på grund av exempelvis ålder, livsstil eller ekonomiska förhållanden”.Om några fallit till föga för den politiska pressen är de förmodligen en liten minoritet. Det är genom att undvika läkarutlåtanden som denna “slakt” av äldre har fått ske. Ansvaret för det skedda är helt politiskt. 

Percy Karlsson/Erling Alsin 70+ 

Det är förståeligt om man inte kan ta ställning till klimathoten om man saknar goda naturvetenskapliga kunskaper. Men det krävs inte så ingående kunskaper för att betvivla sanningshalten i påståendet att några tiotusendelar av luften närmast jorden kan göra planeten närmast obeboelig för människor. 400 ppm är fyra tiotusendelar. Ökningen sedan regelbundna mätningar av koldioxidhalt startade 1958 är drygt en tiotusendel varav eldning av fossilt bränsle bara orsakar en mindre del. Det rör sig om hundratusendelar. Man behöver inte heller känna till den vetenskapliga problematiken för att ifrågasätta hoten. Det räcker med att vara något historiskt påläst, särskilt om de delar som berör klimatet, som alltid har förändrats, oavsett mänsklig påverkan. Det har varit mycket varmare än nu. Och kallare. Isbjörnarna har inte dött ut. Tvärtom har populationen ökat. Havsnivåerna har stigit ytterst marginellt, om alls. Klimatflyktingar har vi haft sedan länge. Från Norden, Tyskland, Ryssland och Storbritannien till Medelhavsländerna eller Thailand. Öknarna krymper då växternas tillväxt gynnas av den helt ofarliga koldioxiden. Skördarna har ökat av samma skäl, mer koldioxid. Det har blivit en grad varmare på jorden på 150 år, efter den “lilla istidens” slut. Men det har inte medfört några märkbara klimatförändringar och är inte ens noterbart för människan. Klimatologi är en komplicerad vetenskap och är ett i huvudsak outforskat område som Greta Thunberg, Naomi Klein eller Al Gore inte har en susning om. Det är en statistisk vetenskap som bygger på observationer under långa tidsperioder. Då längre mätserier är sällsynta är också kunskapen låg. Trovärdigheten i spådomar om klimatförändringar motiverade med datamodellsberäkningar där resultaten är helt avhängigt indata som baseras på tillförlitligheten från vetenskapligt godkända mätserier, som knappast finns, är mycket låg. Man kan inte ens med någon hög precision spå väder tio dagar framåt. 

Vad är då skälen till den massiva propagandan som ständigt sprider osanningar och, när det passar, gör om varje väderhändelse till ett bevis på klimatförändringar orsakat av några hundratusendelar mer koldioxid? Västvärldens regeringar, kapitalister, miljörörelser och så kallade vänstergrupper har förenats i den FN-ledda indoktrineringskampanjen där olja och kol påstås vara djävulens redskap. 

Olja var en välsignelse för västvärldens ekonomiska tillväxt och ökande välstånd så länge som kolonialväldet i Mellersta Östern bestod. Men i takt med avkoloniseringen ökade de forna koloniernas krav på sina egna naturresurser och de stora västliga oljebolagen fick bekymmer att bibehålla samma profitgrad som tidigare. Stölden av Palestinas land och bortfösandet av dess folk är förmodligen det värsta brott mot folkrätten som har begåtts. Vilket inte gjorde arabstaterna mer vänligt sinnade mot det forna herrefolket från England och Frankrike eller mot USA som stödde Israel i allt. Hatet vände sig emot hela västvärlden. Att vara beroende av fientligt inställda arabstaters olja var, och är, ett skräckscenario som fått många politiker och kapitalister att drabbas av psykisk ohälsa. Oljekrisen 1973 och störtandet av USA-lakejen, shahen av Iran, stärkte oron. Något måste göras men vad? USA löser som alltid alla konflikter med massiv bombning av oskyldiga och försvarslösa. Genom att måla upp islam och därmed alla muslimer som vildsinta terrorister förde man ut islamistisk terror som det stora hotet mot väst för att legitimera folkmorden. Alternativet till utrotning av araber var, och är, att kraftigt minska behovet av deras olja. Vilket inte låter sig göras utan stora omställningar av konsumtionsvanor.  En stor del av vårt välstånd är beroende av olja och följaktligen så blir priset en försämring för majoriteten av västvärldens befolkning. Någon morot för att acceptera en lägre levnadsstandard finns inte. Ett kraftfullt hot är enda möjligheten. Den långsökta och helt grundlösa teorin om koldioxidens växthuseffekt blev det halmstrå som stod till buds. 

Miljörörelsen vilar på en borgerligt individualistisk ideologi där klasskampen förnekas. En lägre levnadsstandard innebär mindre konsumtion varför dagens konsumtion måste kallas för “överkonsumtion”. Försämrad samhällelig service ingår i miljörörelsens koncept. Och beskattning av utvalda varor och tjänster för att minska, inte behovet utan möjligheten till konsumtion. Det är via individuella insatser som sopsortering och avhållsamhet som kapitalismens girighet skall begränsas. Präktigheten har gjorts till dygd. Sitt hemma och ät morötter så är du en ansvarstagande medborgare. Att hänga på klimathots-cirkusen var ett gyllene tillfälle att föra ut sitt moraliserande budskap om återhållsamhet utan att behöva ifrågasätta kapitalismens existens som bara behöver bli mindre girig.

Kapitalisterna är klokare, åtminstone mer beräknande, än präktiga miljörörelser och dumsnälla “vänsteranhängare”. En total omställning av konsumtionsmönstret innebär att helt nya profitmöjligheter öppnar sig. Nya dyra varor skall ersätta de gamla, oljeberoende varorna. Elbilar och väderkvarnar med avsevärt lägre prestanda och effektivitet skall ersätta dagens bilar och kraftverk som utvecklats och förbättrats i mer än 100 år och svårligen kan bli så mycket bättre. Den ständiga tillväxten har varit hotad i många decennier och har tvingat fram utförsäljningar av statlig och kommunal verksamhet för att hitta nya lukrativa penningplaceringar med god avkastning. Det har också inneburit en massiv ökning av reklam för att locka till köp av umbärliga varor och tjänster. Det finns så mycket pengar som kräver placering för att berika kapitalisterna än mer. Klimathotet skapar nya varor och marknaden är hela världen. Och ger möjligheter att rädda tillväxten några decennier till.

Det borde vara en omöjlighet för kommunister att sjunga med i samma kör som korrupta politiker, superrika kapitalister och idealistiskt förvirrade grupperingar även om de är snälla. Det är att ta avstånd från klasskampen. Istället borde vi avslöja de verkliga motiven bakom klimathotet och få lönearbetare att inse att de som vanligt är förlorarna. Den politiskt korrekta hållningen förnekar klassernas existens. Inte bara klimathotet utan även feminism och HBTQ-vurmandet. Det lockar inte materialistiskt tänkande arbetare som i missnöje går till det rasistiska partiet Sverigedemokraterna.

Percy Karlsson / Erling Alsin