“Nu är jag led vid tidens schism emellan jord och stjärnor.

Vår idealism och realism, de klyva våra hjärnor.

Det ljugs, när porträtterat grus får namn av konst och fägring.

En syn, som svävar skön och ljus i skyn, är sann som hägring.

Men strunt är strunt och snus är snus, om ock i gyllene dosor,

och rosor i ett sprucket krus är ändå alltid rosor.”

(Gustav Fröding, 1894. Ur diktsamlingen “Nya dikter”)

Av politiska ideologier är det bara den marxistiska kommunismen som är materialistisk. Alla övriga är idealistiska påhitt som försvarar ett samhällssystem som gynnar den grupp de själva tillhör och representerar. Den gamla konservatismen byggde sin argumentation på att människor föddes olika och livsödena var ett uttryck för Guds och Konungens vilja. I grunden ett religiöst påstående. Vilket inte går att vare sig bevisa eller motbevisa. Liberalismen i alla dess yttringar var, och är, köpmännens och kapitalismens försvarare. Den klassiska, eller borgerliga, nationalekonomin är deras bibel och deras tillbedjan till Mammon förnekas inte. Milton Friedmans “monetarism” är den ultimata trosförklaringen. 

Med Sovjetunionens fall tappade den riktiga “vänstern” modet och tystnade. Kvar blev en vänster utan förankring i marxism och därmed inte heller i ett materialistiskt tänkande. Den västerländska “civilisationen” är numer helt idealiserad och därmed förljugen. Idealismen dominerar alla politiska eller samhälleliga spörsmål som ventileras i offentlig media. Det finns inget intresse för fakta och dialektikens framåtdrivande metodik är inte önskvärd. Även naturvetenskapen har tappat kontakten med realiteterna och den forskning som bedrivs idag är antingen kapitalistisk i meningen att den skall generera profit eller så är den beställningsverk av den politiska makten. Som är kapitalismens trogna försvarare. Fri forskning i ursprunglig mening existerar inte. Framstegen inom naturvetenskap görs mestadels inom medicin där det finns stora pengar att hämta. I övrigt får man söka med ljus och lykta efter nya naturvetenskapliga rön. I avsaknad av teser och antiteser använder idealisterna den avskyvärda strategin att baktala och förringa de som uttrycker skepsis mot lätt motbevisade hypoteser vars huvudsakliga syfte är att klamra sig fast i ett ekonomiskt och politiskt samhällssystem. Under kalla kriget fick man som kommunist vänja sig med att kallas för “stalinist” och “diktaturanhängare”. Och värre saker än så. Dagens idealister använder samma ohederliga metoder. Genom att benämna opponenter till galna hypoteser med nedsättande etiketter behöver de inte försvara tokigheterna vilket de i de flesta fall är oförmögna till. Förnekare, homofob, manschauvinist, populist, rasist, fascist m.m. Allt för att förhindra avslöjandet av idealisternas förvirrade hjärnors dumhet.  

Den riktiga vänsterns frånfälle ur samhällsdebatten är ett faktum som har skyndat på kapitalackumulationen och drastiskt ökat skillnaden mellan rik och fattig, vilket i och för sig kan skynda på kapitalismens undergång men det blir då en undergång utan ett bättre alternativ att ersätta med. Att vänstern har lämnat den marxistiska teorin är att sörja, men kanske är det att de likt konservativa och liberala strömningar helt anammat idealismen som är den största förlusten. Det finns inte längre någon enande kraft att sätta emot kapitalismens försvarare, vänstern är själva en del av dem.

Percy Karlsson

Erling Alsin