Torbjörn Wikland är civilekonom, medlem i FiB/K:s redaktionskommitté och Kina-kännare efter mer än 50 års följande av landets utveckling. Han ansvarar för en blogg, – Global Politics, som publicerar artiklar om aktuella världshändelser som Ukrainakriget. Han är en sann antiimperialist och  betraktas därför av etablissemanget i väst som en propagandaist för Kina och Ryssland. Som sådan är han en välkommen motvikt mot den västliga propagandan som vi dagligen överöses med. 

I senaste numret av FiB/Kulturfront (2023 nr 5) är hans artikel “Väst isoleras globalt” införd. Den är synnerligen läsvärd och tänkvärd varför jag återger valda delar och kommenterar artikeln här.

Kina publicerade i februari innevarande år ett utförligt dokument om USA:s politiska, militära, ekonomiska, teknologiska och kulturella herravälde. Kina uppmanar världens stater och folk att motsätta sig detta för att åstadkomma utveckling, fred och oberoende i världen. Ryssland har nyligen publicerat dokument som benämner västvärldens invånare “den gyllene miljarden” (till skillnad från jordens övriga sju miljarder mindre välbärgade invånare).  I stort sett alla länder i Afrika, Mellanöstern, Asien och Latinamerika har en väl känd och bitter historia av västerländskt kolonialvälde med hårt förtryck, rasistiskt förakt och påtvingad fattigdom och massutrotning av ursprungsbefolkningen och känner igen sig i Kinas och Rysslands beskrivningar.  Kina har sedan snart tio år tillbaka erbjudit det globala syd (3:e världen) stora utvecklingsprojekt med långsiktiga lån, låg ränta, möjlighet att omförhandla om mottagarlandet råkar i ekonomiska svårigheter och framförallt själva bestämma vad som är viktiga projekt. I mindre skala har Ryssland följt efter. USA:s, IMF:s, Världsbankens och andra västländers satsningar är exportinriktade projekt för att tillgodose västvärldens behov av råvaror och billiga importvaror. De kräver högre räntor och vill inte skriva ner lånen när mottagarländerna har ekonomiska problem. Länderna fastnar i skuldfällan och blir fattigare vilket västländerna kan utnyttja genom att kräva tillgång till mottagarländernas naturfyndigheter. Det är imperialism i ny förpackning. Och samtidigt ett fjärmande från de fattiga länderna som föredrar Kina:s och Ryssland:s vänskapliga framtoning. Larry Summers, tidigare chefsekonom på Världsbanken och finansminister i Bill Clintons regering, sade i en intervju nyligen: “Någon från ett utvecklingsland berättade för mig att vad vi får från Kina är en flygplats. Från USA får vi en föreläsning. Vi gillar era värden bättre än deras, men vi gillar flygplatser mer än föreläsningar”. Politiska ledningar i det globala syd har tröttnat på USA:s och västvärldens ständiga pekpinnar om vad de får och inte får göra. Pekpinnediplomatin möter ordentligt motstånd.

USA:s ekonomiska sanktioner bygger på att nästan alla internationella transaktioner övervakas genom Swift-systemet och sker i dollar. USA kan därmed stoppa handel och ekonomisk överföring mellan länder och konfiskera misshagliga länders valutareserver. Venezuela, Iran och Afghanistan är några länder som drabbats. Höjer USA:s centralbank räntan drabbar det alla länder som har skulder i dollar. Allt fler länder undviker dollar som valuta i sina utrikes transaktioner. En republikansk senator, Marco Rubio, sade i en intervju i Fox News: “Det kommer att bli så många länder som handlar i andra valutor än dollar att vi inte kommer att ha möjlighet att sanktionera dem”.

I samma tidning (FiB/Kulturfront nr 5) återfinns en notis  om “Blame game” mot Kina. Där sägs av en filippinsk ekonom Walden Bello att “Utvecklingsländernas skuldproblem är idag en kris av massiv omfattning. Västliga finanscentrum påstår att det är Kinas utlåning som är huvudorsaken. I verkligheten har Kina många gånger skrivit av eller ned skulder, senast skrevs lån till Kamerun ned med 72 miljoner dollar, till Botswana med 72 miljoner och till Sudan med 160 miljoner. Den västliga lobbyn vill tvinga Kina att tillämpa samma hårda villkor som de rika länderna. Det fungerar inte säger Kina eftersom man inte då kommer åt de strukturella orsakerna.”

En annan notis noterar att Kina idag är världsledande inom 37 av 45 teknikområden. I ytterligare en notis sägs att de fem BRICS-länderna (Brasilien, Ryssland, Indien, Kina, Sydafrika) nu har en större andel av världsekonomin än G7 (Frankrike, Italien, Japan, Kanada, Storbritannien, Tyskland, USA).  

En obeveklig slutsats av uppgifterna ovan är att västvärldens världshegemoni snabbt går mot sitt slut, den kanske redan är till ända. Detta ondskans imperium har i sitt högmod och sin girighet tappat kontrollen, inte bara över andra länder utan också av sin egen tankeverksamhet. Framsteg och förståelse har bytts mot bakslag och dumhet. Västvärldens invånare lider av fetma, narkotikaberoende och en fördummande propaganda och reklam. Försöken att via Ukraina krossa Ryssland och i sinom tid Kina andas desperation.

Kan man lita på uppgifterna eller är det falsk propaganda? Då västvärldens propagandaapparat inte nämner något om sakerna tolkar jag det som att de är sanna och svåra att motbevisa. De flesta uppgifterna går med lite sökande på Internet att få bekräftade. Gällande Torbjörn Wikland, nu 76 år gammal, är det svårt att hitta något skäl för att han skulle ljuga. Men uppgifterna har hämtats från andra media och det finns alltid en risk att de  är friserade i ett visst syfte. Jag väljer att tro på innehållet då det stämmer väl med den utveckling som jag skymtar bakom den västliga hjärntvätten.